In Nyheter

I vårt avlånga land har vi yttrandefrihet! Det innebär att vi har rätten att utrycka oss i tal och text. Vi har rätten att säga vad vi tycker… med vissa undantag. Vi behöver ta konsekvenser för det vi skriver. Inte kränka andra människor!

I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person.”  (Riksdagen.se)

Ja visst finns det undantag när man inte har ett journalistiskt budskap osv. Men överlag, vad hände med den där sista biten? Hur kan folk ha så mycket åsikter om sexbloggar? Är det nåt du inte gillar så ge då fan i att läsa det!news-3

Jag läste ett inlägg på nån stureplansblogg som hade kommenterat att hennes väninna följde en sexblogg, och ställde sig frågan om detta var bu eller bä! Tyvärr minns jag nu inte bloggens namn (annars hade jag bifogat den självklart). Sexbloggen handlade om ett par i 40 års åldern som beskrev sitt makalösa sexliv. De hade foton, beskrivningar, text och annat smarrigt på sin blogg. Hennes väninna tyckte den var fantastisk… Efter “Bu eller Bä- inlägget” hade många kommenterat att det var fruktansvärt och vidrigt att dela med sig av sitt privata sexliv. Att man har ett ansvar som förälder, granne, kollega och medmänniska att inte dela med sig av sådana vidrigheter. “Tänk på vad era vänner skulle säga?!” De länkade till sexbloggen… och plötsligt var den borttagen!

Ja vi har yttrandefrihet i vårt fantasktiska land. Det innebär att även kritikerna har rätt att uttrycka sig. Dock borde det innebära att varje människa har ansvar för sina egna handlingar och åsikter de väljer att sprida. Finns det fler där ute i etern som är villiga att sprida kärlekens, sexets, åtråns och lustens budskap så borde de få göra det. För om du inte gillar det som beskrivs. Om du inte uppskattar att läsa om rå och purfärskt snusk, kan du vara så vänlig att inte beträda de sidor som beskriver detta.

Det finns mängder av saliga människor där ute som frodas, njuter och frossar i andras sexhistorier. Deras råd och tips. Delad glädje är dubbel glädje.

Enligt mig finns det alldeles för få bra sexbloggar. Jag tror att det beror på inskränkta och burdusa, stela och paragrafryttande pretton som endast har mainstreamåsikter och aldrig någonsin skulle våga stå för en åsikt som inte delas av majoriteten. Alla dessa pretton som bara tycker det som majoriteten bett dem att tycka ifrågasätter åsikter och sätt att leva som inte är “lagom”, som inte är “vanligt”. De har inte förmågan att se vad som finns bakom allt det där andra… De fastnar på orden kuk och fitta, sänker ansiktiet ned i sina lagom händer och skäms… skäms över att de själva är hemma och idkar älskog i sitt normala, aldeles lagom liv med allt vad det innebär. De förfäras av multipla orgasmer, polyförhållanden, swinersliv, bisexualitet, KK-förhållanden, BDSM och analleksaker i rumapan.

Jag försöker att förstå den där personen som tycker att det är fruktansvärt och vidrigt att prata om sitt sexliv öppet på internet. Vad är det som är vidrigt egentligen?! Att vuxna människor delar med sig av det mest naturliga i livet. Sex, samliv och mänsklig interaktion? Jag kan förstå att innehållet inte alls lämpar sig för barn/ungdomar. Det håller jag fullständigt med om. Men om man nu tänker att materialet lämpar sig åt vuxna individer, som är intresserade av att läsa innehållet… Vad är det som är så vidrigt och fruktansvärt?

Jag förutsätter att de är fantastiska föräldrar. Jag förutsätter att de är goda grannar som man kan gå över och låna en kopp socker från. Jag förutsätter att de är underbara släktingar som skrattar, har trevligt och är sociala på släktkalasen. Jag tror dessutom att de har sjuhelvetes mycket roligare i sitt liv än surproppen som moppsar emot andras lustfyllda vardagsnöjen.

Slutligen vill jag väl säga att jag har rätten att uttrycka min åsikt, enligt yttrandefriheten i vårt land. Jag skriver om sex, snusk, relationer och orgasmer. Jag gör det genom att försöka vara beskrivande, omfattande och med en intellektuell twist… och om jag någon gång råkar kränka någons person, är det inte av elakhet utan snarare för att jag måhända är en gnutta mer okonventionell än gemene man överlag är. Dock har jag största respekt för alla människors lika värde… Vi är alla lika mycket värda oavsett vilka åsikter vi har. Så vänligen sluta näthata alla som tycker annorlunda gentemot dig. Försök att förstå varför du själv tycker som du gör. Gå  in i dig själv och ifågasätt dina värderingar och dina normer… När du unnat dig vara lite normkritisk är du välkommen tillbaka och ta diskussionen om vem som kränker vem? Jag har då aldrig fått någon annans blogg att lägga ner för att jag inte var öppen nog att förstå diskursen den postades i.

Kärleksfulla slängkyssar ^^

 

Tidigare inlägg

Kommentera

 
Kontakta oss

Vi är inte här just nu, men fyll i formuläret så återkommer vi snarast

Not readable? Change text.