Vart fan är min sinnesro

Ok, det här kan råka bli betydligt svårare än vad jag först tänkt mig. Jag är så sjukt kåt, varit uppe dryga timmen och redan onanerat två gånger. Tankarna som snusk och förnedring blir bara värre. Fan, vad jag vill knulla. När tankarna väl satt igång är det svårt att få dem att sluta. Hur fan ska tre veckor utan Norrland gå? Har inte ens vart ifrån han ett dygn och det dryper redan om fittan av frustration. Här på morgonen låg jag till och med och fantiserade om hur det skulle vara om jag dominerade honom, då har verkligen kåttankarna gått långt. Kåta lilla kaos får ta att lugna sig. Det i horan i mig som blir frustrerad. Samtidigt tror jag att det är ett försvar. Jag står på kanten till att faktiskt kanske bli något med Norrland. För att vara helt ärlig är jag livrädd. Horan i mig tror jag försöker hantera situationen med att ligga bort det, som jag alltid gör. Men jag ska verkligen låta bli den här gången, ge den fina killen en chans. Det är ju när allt kommer till kritan ändå den snälla, omtänksamma killen man vill ha. Du vill inte ha idioten som behandlar dig som skit.

Min vän Snofsan var på besök förra veckan, hon har också precis träffats världens snällaste kille. Hon sa det så bra; ni vet, man har gått runt med den här inställningen att om det inte gör lite ont, om man inte har lite osäkerhet och ångest, så är det inte äkta. Det är nästan så man är lite rädd för att saker är så perfekta som de är, man vågar knappt tro på det. Jag tror det här är så sjukt vanligt bland oss tjejer. Vi vill så gärna vara den där perfekta, snälla, omtänksamma tjejen. Varje gång man träffar en idiot så tänker man men bara jag visar han hur fantastisk jag är kommer han att vilja ha mig. Allt det där är fan bara bullshit. En kille som är värd din tid och omtanke han visar dig precis samma omtanke tillbaka. Jag sa till Norrland att jag aldrig hade blivit bortskämd så som han tog hand om mig, serverandes mig kaffe på sängen, lagade mat etc. Det var tråkigt att höra, var det jag fick till svar, som att det var den självklaraste sak i världen att man behandlar tjejer som guld. Jag hör ju själv hur dumt de låter, min egen misstro på att killar kan vara så fina. Självklart har alla män olika sätt att skämma bort en, hjälpa en att bära tunga grejer, fixa trasiga prylar, laga mat, överraskningar, bjuda ut en etc. men det viktigaste tror jag bara ligger i att de uppmärksammar en, de är närvarande när man ses och visar att de vill vara med dig, prata, lära känna, ta på en. Min favorit är när en kille lägger något på minnet, som jag i förbifarten nämnt att jag gillar eller saknar. O så lägger han det på minnet o så en dag å överraskar han en med det. Det är så otroligt omtänksamt.

Så om Norrland just nu i den här sekunden skulle komma in genom dörren och binda fast mig i sängen och överraska mig med en ny Jubel så hade jag gift mig med han på stört!