En fråga jag fick på BC.

Vi har som bekant även ett konto på Bodycontact.com under samma namn som här, MinaLustar. Där får vi en hel del mail av olika kvalité & karaktär, det kan vara allt från “öööh – schyssta lökar” till lite mer seriösa frågor kring hur det funkar att vara swinger och vilka klubbar vi testat etc.

En fråga som fick mig att börja tänka efter var:

“Blir du inte svartsjuk av att se din tjej med en annan kille?”

Svaret här borde ju vara ett självklart & rungande NEJ! Men precis som livet så är inte sanningen så enkel för svaret är att Jo, givetvis blir jag lite svartsjuk, eller när jag börjar tänka i knäppa banor som “tänk om han är mycket bättre än jag är” “tänk om han har större kuk än vad jag har” och liknande saker, ja, då blir jag väl vad somliga skulle klassa som svartsjuk.

När jag sedan tänker ett steg längre så ser jag helheten och inte bara den isolerade akten av att min tjej ligger med en annan man.
det är mig hon går hem med, jag tänder faktiskt på att se henne njuta och jag tänder faktiskt på att dela den upplevelsen med henne, jag blir tryggare i min relation med henne hela tiden och vet att det är MIG hon älskar, oavsett vem hon råkar ligga med.

Jag är även pragmatiker och behöver inte tänka längre än till mig själv. Om jag får frågan “Skulle du kunna tänka dig att bara ligga med en person, resten av livet” så kommer svaret att vara “nej för fasen!”.
Det vore väldigt naivt av mig att tro att det skulle vara annorlunda för henne, även om jag är helt sensationellt fantastisk så är man av naturen nyfiken, man tittar hela tiden i skyltfönstret och man tänker “undrar hur det skulle vara”.

Jag tror inte att människan är ett monogamt djur och jag tror inte att vi, i dagens konsumtionssamhälle, där allt är slit och släng med inställningen “går det sönder så byt ut det” klarar av att leva monogamt, det finns helt enkelt för många gräsmattor att välja på.
En av mina fasor är att ligga på min dödsbädd och känna “Undrar hur det där hade varit?” “Varför gjorde jag inte det där?!”
Jag tror inte jag är ensam om just den tanken, jag tror dock att jag & min sambo tillhör det fåtal människor som faktiskt väljer att inte köra huvudet i sanden utan försöker leva fullt ut, hela tiden.

Så för att summera:

Jo, jag får ett sting av svartsjuka, men den är hanterbar.
Jag vill inte förändra ett dugg i vårt förhållande och nej, jag VILL inte leva monogamt, däremot har senaste tidens upplevelser med vad vi trodde var en stabil flickvän lett till att jag är lite mer skeptisk till hela den här polyamori grejen och det kommer krävas en väldigt speciell person för att vi, eller i alla fall jag, kommer att släppa in någon i vårt förhållande igen.

Jag älskar min sambo av hela mitt hjärta och det kommer aldrig att förändras, oavsett vad som sker sexuellt.

Vi ligger ju faktiskt inte med andra av anledningen att vi inte har ett rikt sexliv själva, tvärtom, vårt sexliv är amazing, men när det finns flera TV-kanaler att titta på så väljer man väl sällan att bara titta på en av dem? Eller?

Jag tror att många funderar i dessa banor och jag hoppas att mitt svammel ovan har lett till att iaf EN av Er har börjat fundera, isf har jag lyckats, om inte, tja, då får jag fortsätta slå huvudet i betongväggen helt enkelt 😀

Har du/ ni någon gång funderat i dessa banor? Isf hur?

Det hade varit väldigt skoj att få lite input på hur du, som läsare tänker. Kommentarer & mail emottages gärna, antingen nedan eller via mail: info@minalustar.se