När jag steg ur taxin var det som att hela kvällen landade i kroppen på en gång. Jag kände hur varje del av mig var vaken. Mjukt öm. Mätt på beröring och samtidigt hungrig efter något helt annat. Något jag bara ville ha från honom.
Väskan hängde över axeln, klänningen var fortfarande skrynklig efter att ha legat i en hög på Alexandra och Daniels hallgolv. Jag hade fortfarande ingen underklädsel på mig. Inte för att det spelade någon roll – det hade aldrig varit planen. Jag ville att han skulle känna det direkt när han tog i mig: att jag var fortfarande varm, fortfarande våt, fortfarande bärare av det vi vågat tillsammans.
När jag öppnade dörren stod han där i hallen. Barfota. Grå t-shirt. Mörka ögon som visade allt. Längtan, nyfikenhet, oro, kärlek – men framför allt det där tysta bandet mellan oss. Jag såg att han ville fråga, ville röra, ville få bekräftat att han fortfarande hade en plats i det som precis hänt.
Jag sa inget. Gick bara fram till honom och la min panna mot hans. Han drog ett djupt andetag som om han samlade mig i lungorna.
“Jag har saknat dig,” sa jag lågt.
“Jag med,” viskade han.
Han strök mig över ryggen, följde mina skulderblad långsamt med fingrarna. Inget bråttom. Inget påtvingat. Han kände efter. Och jag lät honom.
Jag tog hans hand och ledde honom in i sovrummet. Inga ord behövdes. Jag tände inte lampan, drog bara undan täcket och kröp ner. Naken. Hud mot lakan. Han följde efter, låg sig nära. Inte med kåthet först, utan med närhet. Hans hand fann min mage, stannade där.
“Vill du berätta?” frågade han försiktigt.
“Lite. Men helst vill jag bara känna dig nu.”
Han nickade. Kysste min axel. Smekte min höft. Det var något djupt sensuellt i hur han tog sig tid. Inga krav. Bara närvaro.
“Jag är så glad att vi vågar det här tillsammans,” sa jag tyst.
“Jag också. Det gör mig bara mer säker på oss.”
Jag vände mig om, lät kroppen smälta in i hans. Hans kuk vilade mot min rumpa, redan halvvägs hård bara av att ha mig nära. Jag tryckte mig bakåt, ville känna honom växa mot mig.
“Du såg mig?”
“Allt,” sa han. “Och du var så jävla vacker.”
Jag rullade över honom. Satte mig grensle över hans höfter. Drog av honom t-shirten långsamt. Han såg på mig som om jag var ny – inte en annan, men mer. Jag tog hans händer och la dem över mina bröst. Han höll dem ömt, försiktigt.
“Det här är vår stund nu,” sa jag.
Han nickade. “Ta den med mig.”
Jag gled ner över honom, långsamt. Hans kuk gled in i mig med en värme som gjorde mig nästan tårögd. Inte för att jag saknat honom – utan för att jag hade burit honom hela kvällen, och nu fick jag honom tillbaka.
Vi låg så en stund. Jag rörde mig långsamt, i små cirklar. Vi såg varandra i ögonen, sa inga ord. Jag kände hur min kropp svarade direkt. Känsligheten från timmarna innan, minnet av Alexandra mellan mina ben, Daniels händer runt mina höfter – allt levde kvar. Men det här… det var annorlunda.
Det här var hemma.
Jag lutade mig fram och vilade pannan mot hans, viskade:
“Jag tänkte på dig hela tiden. Du var med i varje rörelse.”
Han andades in mot min hals.
“Jag vet. Det kändes så.”
Vi älskade långsamt. Jag red honom i mjuka vågor, lät varje stöt vara ett val. Han höll mig i höfterna, inte för att styra, utan för att vara kvar. När jag närmade mig, sa han inget. Han bara kände det. Hans händer hårdnade om min midja, och jag släppte taget.
Min orgasm var tyst men stor. Den sköljde igenom mig som ett djupt andetag jag hållt inne i timmar.
Han kom inte direkt. Jag ville inte att han skulle. Jag rullade av honom och la mig bredvid, tog hans kuk i handen och höll den mot magen, kysste honom långsamt.
“Jag vill att du kommer på mig,” viskade jag.
“Får jag?”
“Ja. Jag vill att du lämnar dig själv hos mig. Så jag får bära dig tillbaka.”
Det tog inte många sekunder. Jag runkade honom långsamt, mjukt, tills hans kropp stelnade till och han kom över min mage med ett dovt stön. Jag kände mig hel. Inte för att vi var färdiga – men för att vi var tillsammans i allt.
Vi låg där länge efteråt. Naken hud mot naken hud. Min hand i hans hår. Hans ben runt mitt.
“Vi gjorde det,” sa jag tyst.
“Ja. Och jag älskar dig mer nu än innan.”
“Jag med.”
Och när vi somnade, låg hans hand över mitt hjärta. Som ett löfte.
