Inget är som vanligt längre, vi har inget av det gamla kvar just nu och det känns som vi glider ifrån varandra.
Jag mår jätte dåligt på mitt håll av olika skäl och hanmår jätte dåligt på sitt håll av helt andra.
Jag pratar mycket om vad jag känner om ALLT han är mest tyst och han vet att jag inte ställer jobbiga frågor, han berättar om sina jobbigheter när han vill men han lyssnar ändå på mina.
Jag älskar honom djupt och innerligt och jag vet att han känner så med, vi ses inte alls gör tillfället jag vill men han orkar och hinner inte just nu men det kommer.
Jag mår väldigt dåligt psykiskt, äter mediciner som inte fungerar vilket gör mig till ett monster,jag attakerar honom skäller och gnäller fast han inte förtjänar det hotar med att lämna honom fast det är det allra sista jag vill samtidigt känns det som jag skadar honom helt sjukt mycket trots att han bara säger att det är okej och att hanvet att jag har det tufft.
Jag har en väldigt paranoid personlighet jag är helt säker på att han är med någon annan och att det är därför han inte vill träffa mig jag vet att det inte är så eftersom att det inte finns en chans att han skulle hinna med det oxå men ändå fylls jag av enorm svartsjuka och skuldkänslor för jag blir så vansinnig…
Han KAN inte vara med någonannan för han har kyskhetslås men då tror jag onte på att det sitter på samtidigt som jag själv packade upp hänglåset ocj tog alla nycklar…
Jag är inte såhär när vi ses regelbundet utan det är förjag saknar honom så sjukligt mycketatt jag blir dum i huvudet,jag ska va bra för honom jag har ju lovat det!!!
