Det blir som det blir.. eller?

Jag har drabbats av lite skrivkramp igen, sådär som jag tyvärr får mellan varven. Just nu känns det lite extra tråkigt för jag har så många juicy storys att berätta om!

Men varje gång jag tar mig tid att börja skriva kommer jag inte mer än några ord innan tankarna fladdrar iväg. Känns som jag har svårt att nå mitt alter ego Nympho över lag den senaste tiden. Det känns som hon har fått styra fritt en längre period nu och plötsligt har den där andra sidan av mig bestämt sig för att ta över rodret. Det är som att en del av mig inte vågar låta lusten styra för länge för jag vet aldrig vart den för mig och vilka risker jag utsätter mig för, för även om jag sällan vill erkänna det i stunden så får mitt sexliv ganska ofta konsekvenser av olika slag och det är inte Nympho sidan av mig som får hantera dom i slutändan. “Hon” är för upptagen med att knulla, njuta och utforska och har inte tid att tänka på morgondagen. Men nu tycks mitt undermedvetna ha brottat ner henne i sängen och satt handfängsel på henne en stund.

Jag beskyller min psykolog helt och hållet för den här blockaden! ^^

Jag tycks tillslut faktiskt ha hittat en som lyckas tränga igenom mina försvar och får mig att jobba med grunden till min sexualitet på ett helt annat sätt. Och det är väl… … bra..? Vill jag säga nånstans utan att riktigt tro på det själv ^^ Just nu är jag mest rädd för att mitt alter ego ska ligga fastlåst för länge. I kind of need her!

Så taktiken just nu är att försöka bearbeta alla funderingar som bubblar upp så fort som möjligt så jag kan få återgå till att göra precis som jag alltid har gjort sen 😉

Just nu är det mycket funderingar kring konsekvenser. I 9.. eller ok, ärligt, 7-8 gånger av 10 i alla fall så har min sexualitet bara positiva konsekvenser för mig. Jag träffar spännande människor, får uppleva ofattbar njutning och hela kroppen och själen fylls av en tillfredsställelse.

Men sen har vi dom där andra gångerna när konsekvenserna inte alls är så positiva och det är dom min psykolog har fått mig att grubbla över extra mycket senaste tiden.

En väldigt påtaglig konsekvenser just nu är att det finns en risk att jag kan ha smittats av en STD! 🙁 Väntar otåligt på testresultatet just nu så håll alla tummar, tår och kukar ordentligt och be för att jag har klarat mig! Kondom har såklart använts med män men tydligen finns det sånt som smittar ändå via diverse slemhinnor även oss tjejer emellan, och hur kan man då skydda sig mot det någonsin egentligen såvida man inte vill sluta leka med tjejer helt?

En annan konsekvens är att den sociala biten av mitt sexliv börjar inkräkta för mycket på mitt riktiga liv. Missförstå mig rätt, jag tycker det är kul att blogga och få respons, diskutera och lära känna er läsare och det är även kul ha krokar ute på diverse sidor för att ev. träffa nya sexpartners i framtiden, men jag har väldigt svårt för gränsdragning och jag är nog många gånger för snäll och vill svara när jag egentligen inte borde. Det går bra när en skriver,  två, kanske tre. Men när det är 50 personer samtidigt som inte bara vill lämna en kort kommentar eller sitt telefonnummer för framtida träff utan gärna bygga nån form av djupare virtuell relation med mig så blir det lite övermäktigt helt enkelt ^^  Så bli inte arg på mig om jag inte svarar direkt, ta det inte personligt och ställ gärna dina frågor/funderingar i kommentarsfältet på ett inlägg istället så kan jag svara fler samtidigt istället för en och en. Ni vill väl ändå att jag ska ha tid att fortsätta skriva kinky storys och ta fina bilder till er? Då måste ni vara rädda om mig och inte försöka få mig för er själva ❤

Men den absolut svåraste konsekvensen för mig att hantera just nu är inte en överfull mejlbox eller STD’s. Det är något som hände för ganska exakt ett år sen. För ett år sen blev jag nämligen oplanerat gravid.

Det må ha varit oplanerat och beskedet kom vid den absolut värsta möjliga tidpunkten, men det spelade ingen roll. Jag ville verkligen, verkligen behålla barnet.

Men när det kommer till barn så spelar det ingen roll vad jag vill. Min bestämda åsikt är att om man beslutar sig för att skaffa ett barn så är föräldrarnas yttersta ansvar att beskydda barnet och se till barnets bästa. Och det fanns så många faktorer omkring oss båda just då som gjorde det omöjligt för mig att gå vidare i graviditeten. Hade jag behållt det hade det enbart varit för själviska anledningar och inte för att jag genuint trodde att vi kunde ge hen en bra uppväxt.

Så konsekvensen blev istället att jag fick göra mitt livs första abort. Det är något som jag aldrig någonsin vill vara med om igen. Jag kan inte minnas att jag någonsin gråtit så mycket som när jag låg ensam hemma i sängen och tog den sista tabletten för att stöta bort fostret.

Sen kan folk omkring säga att jag inte var långt gången, att det inte va ett färdigutvecklad barn än och med facit i hand säga till mig att det var rätt beslut. Det tar inte bort smärtan, saknaden och ångern jag känner. Det tar inte bort det faktum att jag, som är så sjukt osentimental i vanliga fall och slänger allt, inte har kunnat förmå mig själv att ens slänga burken med gravid vitaminerna eller babyfilten han köpte. Just nu undrar jag om jag någonsin kommer bli redo för att slänga dom. :'(

Så. Konsekvenser. Även om man inte vill se dom alla gånger så finns dom där och det är värt att tänka sig för både en och två gånger innan man gör något.

Jag hoppas i alla fall att jag framöver kommer bli bättre på att se konsekvenserna innan de kommer och att jag faktiskt vidtar försiktighetsåtgärder och sätter gränser för att minimera negativa konsekvenser i mitt liv ❤

Så nu har jag varit duktig och reflekterat, kan nån snälla låsa upp nycklarna till Nymphos handfängsel nu? 😉