Det här är ett inlägg jag har funderat på att skriva väldigt länge och som har kostat mig väldigt många sömnlösa nätter där jag har funderat över vem jag är, vad jag är och hur öppensinnad jag verkligen är. Det har även fått mig att fundera över hur viktig min fru är för mig och hur otroligt viktigt vårt äktenskap och vår relation är…
Min fru har på det senaste börjat uttrycka att hon vill utforska sin Dominanta sida. Hon har funderat en massa fram och tillbaka efter att vi hade en kemidejt med ett par som vi träffat på en klubb. Efter kemidejten så var hon eld och lågor, jag kände mest ingenting, jag och kvinnan i det andra paret klickade verkligen inte men min fru klickade verkligen med mannen. Under deras konversation hade han uttryckt att han var undergiven och att han gillade att få smisk och han gillade maktförskjutning etc. Hans fru var inte riktigt med i hans önskemål men hon försökte leverera det han önskade utefter sin förmåga.
Här någonstans började min frus hjärna gå igång och hon började läsa Femdom böcker, researcha ämnet och prata väldigt mkt om det. Specifikt om den här mannen som hon verkade tända väldigt på.
Jag har tyvärr inte ett undergivet ben i kroppen och kan därför inte ge henne det hon vill däremot har jag sagt att hon har fritt fram att utforska hur mkt hon vill med andra kvinnor. Eftersom min fru har ett yrke där hon ser väldigt mycket av mäns våld mot kvinnor så har hon tyvärr väldigt svårt att se sig som Dominant just när det gäller kvinnor och hon löser inte att smiska en kvinna till exempel (även om hon faktiskt visade tydligt Dominanta tendenser mot vår lilla leksak på Manifest i Köpenhamn )
Vi har pratat fram och tillbaka och jag vill verkligen inte vara den som står i hennes väg samtidigt som jag inte heller känner mig helt bekväm med att hon träffar andra män utan mig, jag antar att det är en form av osäkerhet, jag känner mig hotad, rädd för att vara otillräcklig och allt det där.
Däremot så sa jag till henne att jag var helt okej med att hon utforskade sin Dominans ihop med den här mannen över chatt, någor de har gjort frekvent sedan dess och de har även träffats, en helt platonisk träff (tror jag?). Men som jag förstår det så har fantasierna nu övergått till något mer och det verkar som att en mer avklädd träff inte blivit av mest pga att jag inte har känt mig trygg i det. Jag vill verkligen inte stå i hennes väg när det gäller detta och jag kommer aldrig säga att “du får inte….”. Jag tror inte att någon har rätt att tala om för en person vad de får och inte får göra och jag VILL att hon ska ha det bästa av allt.
Vi har därför börjat prata om att vi ska få ligga med andra (av motsatt kön), på egen hand, något vi tidigare har sagt att det vill vi inte göra.
Jag vill verkligen vara den där frisinnade, polyamorösa, enkla mannen som är helt okej med att min fru har både en och två älskare. När det gäller kvinnor har jag noll problem med att hon ligger med hur många som helst, tvärtom, jag tänder som bara den på det
Men när det gäller män så kommer den där osäkerheten fram, är jag tillräcklig, är han större (den som säger att storleken inte har betydelse ljuger), är han bättre, gör han ngt som jag inte kan och svaret på den frågan är att naturligtvis gör han det och förmodligen är han det, men betyder det att jag blir bortvald?
Blotta tanken på att ngn annan man skulle hångla med henne, slicka henne eller knulla henne och få henne att komma, utan att jag är där, får mig att må lätt illa och jag vill mest kräkas när jag tänker tanken.
Vad gör det mig till?
Tänker jag sedan tanken fullt ut, att hon åker iväg och ligger med en annan man, så blir följdfrågan: kommer jag kunna ta i henne efter det eller kommer jag känna mig lite äcklad? Kommer jag tända på det? Kommer jag se på henne på ett annat sätt? Kommer något att förändras?
Svaret är att ja, något av ovan kommer nog att hända och jag är livrädd för det.
Jag vet inte alls hur jag ska ställa mig till detta och är sjukt förvirrad just nu.
Tänker man sedan ur ett ego perspektiv: “JIPPIE, jag får ligga med så många tjejer jag vill!” så kommer nästa fråga, vill jag det? Svaret är verkligen “njae”, det finns tjejer jag kan ha sex med på egen hand, men de hade inte gett mig någonting, det som ger mig någonting är att göra saker IHOP med min fru, inte utan henne.
Det är ju när vi tänder på någon tillsammans som jag känner samhörigheten, som jag kan släppa spärrarna och bara hänga med liksom.
Tidigare när vi utforskat saker har vi alltid gjort det tillsammans, utifrån gemensamma fantasier och tankar. Det här känns skrämmande, det känns som att jag på något sätt blir exkluderad, en känsla jag inte gillar. Återigen är jag väl medveten om att det här bara är min egen kassa självkänsla som talar… men samtidigt vet jag inte hur jag ska hantera det eller vad jag ska göra åt det…
Med kvinnor är det en helt annan sak, de har något jag varken kan erbjuda eller konkurrera med och även om jag vet att min fru är pansexuell och att hon lika gärna kan lämna mig för en kvinna som för en man så är det ändå hela den här grejen med att en man faktiskt erbjuder samma sak som jag gör, det blir på så sät någon form av tävling/ konkurrens…
Att vi sedan har en gemensam KK (man eller kvinna) som vi båda gillar och som vi kan träffa även var för sig, det är förmodligen helt okej, frågan är om vi KAN träffa den här mannen ihop eller om det blir konstigt, jag är osäker på hur det skulle se ut om hon, eller hon OCH jag skulle på något sätt Dominera honom ihop.
Det är nog mest det här scenariot som tilltalar mig, men det finns en hel del variabler där och jag är osäker på vad jag känner inför ngt sånt.
