Det är nu en evighet sedan vi sågs,närmare två månader sedan och visst svider det utav helvete men kör det ihop sig så gör det, med två barn är han inte den mest flexibla tidsmässigt.
Jag tappar ibland suget efter att vara dominant när det går så lång tid, ofta har han inte tiden att utföra det jag säger åt honom och då känner jag mig så förbannat tom, som att det är jag som är dålig och inte fungerar och ofta känner jag att kommunikationen felar, ofta berättar han hundra saker han ska göra under tiden han gör dom istället för i förväg så även jag kan planera vad jag vill ha utfört så ibland sitter jag där med krav som inte fungerar och då vill jag inte alls va dominant mot honom längre för besvikelsen blir så stor när det går så jävla lång tid mellan upodrag och att ses.
Jag laddar upp min ork att dominera honom genom att ses och få va dominant irl eller när han utför mina uppdrag och det är faktist ibland så att jag blir deprimerad när jag inte får leva ut mina begär och just nu ikväll känns allt bara förjävligt, han lovade att ha plugg på jonbet imorgon men jag vet redan nu att han antingen inte hinner hämta den, inte hittar den eller kommer krångla på annat sätt för det har varit mycket sånt länge det känns som vi bara har ett vanligt extremt tråkigt distansförhållande och inget mer, visserligen skickar han en ogenomtänkt morgonbild varje morgon med obestämda tider, ham skickar kvitton på det han handlar sporadiskt och skickar en kvällsbild antingen när han sitter i sitt jävla bilsäte eller en närbild alltid i samma vinkel från sitt badrum, aldrig någon variation, aldrig några trevligare bilder, inte utomhus längre inte någon annan fin bakgrund utan enbart det.
Det värsta jag vet är när man hamnar i det där att varje dag ser lika dan ut för oss, jag har mina vardags saker men sen har jag honom, hir mycket vardagen än är annorlunda så hjälper inte det ett skit när det är samma sak alltid med honom, jag tänker ofta att vi kanske bara ska ha ett valigt tråkigt distanaförhållande, inga bilder med krav, inga kvitton, inget kontrakt och inget lås för det fungerar ju ändå inte för grejen va ju att jag skulle få min vilja egenom men det får jag aldrig längre och de få krav jag ställer möts bara av gnäll att han inte hinner eller att han är för trött och när han väl är själv och har tid då bara aomnar han och det blir inget ändå…
Men som sagt det rullar ju på, en jämnt gående sjuk jävla tristess som han lovat väldigt länge ska bli bättre men det blir den ju inte utan snarare värre så den stora frågan nu är ju hur lång tid det tar innan jag ger upp det ytterst lilla hopp jag har.
