Jag hade bestämt allt i förväg.
Tid, plats, ordval. Ingen improvisation, inga överraskningar – förutom för honom. Det var precis så jag ville ha det.
Jag hyrde ett rum i ett anonymt lägenhetshotell, en trappa upp utan hiss. Grå korridor, tyst. Ett rum med stängda gardiner, ett glas vatten på sängbordet, inget annat.
Han fick adressen samma dag. Tio ord i ett meddelande:
“Kom klädd. Tyst. Följ order. Du vet varför.”
När han kom, stod han som jag bett – händerna bakom ryggen, tyst, blick ned. Han bar skjorta och mörka byxor. Välstruken. Nervös.
Jag öppnade dörren långsamt. Tittade på honom en stund innan jag släppte in honom. Sa inget. Backade bara. Lät honom stänga bakom sig.
“Stå kvar,” sa jag. “Tala inte förrän du tilltalas.”
Jag gick runt honom som en inspektör. En kall skanning.
“Du såg mig med din fru sist,” sa jag lågt. “Du såg vad jag gjorde med henne. Du såg hur jag lät henne komma, om och om igen.
Och du låg där. Still. Obetydlig.”
Han nickade svagt.
“Så varför är du här?”
“För att jag vill vara obetydlig igen,” svarade han.
Jag flinade. “Du är inte ens det. Du är… ett utrymme. Du är något jag fyller med mina instruktioner. När du går härifrån ska du känna dig använd. Tom. Om du är duktig.”
Jag satte mig i stolen mittemot. Korsade benen långsamt.
“Ta av dig skorna. På knä. Och säg högt vad du är här för.”
Han satte sig. Tvekade en sekund.
“Jag är här för att bli nedbruten.”
“Fel. Du är här för att jag tillåter det. Du är här för att jag tänker knäppa upp dig långsamt, skala dig som något äckligt du döljer bakom tyg och stolthet. Är du med mig nu?”
“Ja.”
“Bra. Titta upp på mig. Rör inte kuken. Rör ingenting.”
Jag drog av mig långsamt min blus, visade brösten, inget mer. Hans ögon spärrades upp, men han rörde sig inte. Jag såg hur han spände låren, kämpade.
“Du får inte komma. Du får inte få för dig att du är här för njutning. Din kuk är inte inbjuden. Ditt ego är inte önskat. Du är här för att spegla min vilja. Inte för att få något.”
Jag gick till honom, drog i hans hår så han var tvungen att titta upp.
“Öppna munnen.”
Han gjorde det. Jag spottade rakt i den.
“Sval.”
Han svalde.
“Bra pojke.”
Jag satte mig på sängen, särade på benen och pekade på golvet.
“Lägg dig. Rygg. Armar längs sidorna.”
Han lydde. Jag stod över honom, bara trosor nu. Jag lät mina fötter vila mot hans bröstkorg.
“Vet du vad jag tänker göra?”
“Vad du vill.”
“Fel igen. Jag tänker knulla din självbild. Jag tänker trycka ner dig tills du inte ens är säker på att du förtjänar luft i mina närmaste meter.”
Jag tryckte ner foten hårdare mot hans bröst.
“Du är ingenting nu. Du är min yta att släppa aggression på. Du är inte ‘Daniel’. Du är… tystnad.”
Han låg där. Andades tungt. Ögonen glansiga.
Jag drog av mina trosor, satte mig över hans ansikte.
“Rör inte händerna. Du slickar som en mask. Inget ljud. Inga ambitioner. Du lever bara för att få mig att komma.”
Han slickade långsamt, precis som jag ville. Jag lutade mig bakåt, red hans ansikte tills jag darrade, men jag lät honom inte få något av det.
När jag kom, tryckte jag ner hans ansikte hårdare. Höll kvar honom där en stund. När jag reste mig var han svettig.
Jag stod naken framför honom. Tog hans skjorta, slet upp knapparna.
“Upp. Klä av dig. Men titta mig inte i ögonen.”
Han gjorde som jag sa. När han stod naken såg jag hans kuk bulta.
“Rör den, och jag går.”
Jag tog fram en kondom, kastade den på sängen.
“Knä. Be mig.”
“Snälla. Få vara i dig.”
“Varför skulle jag låta dig?”
“För att… jag behöver det.”
“Fel. Jag bestämmer när behov uppstår. Din röst betyder inget här.”
Jag satte mig på sängkanten.
“Du får komma in i mig. Men du kommer inte komma. Om du gör det utan min tillåtelse… jag rör dig aldrig igen.”
Han nickade. Jag drog på honom kondomen. Satte mig över honom långsamt. Rörde mig kontrollerat. Inga höfter att be om ursäkt med. Bara tryck. Tryck och rytm och makt.
Han skakade. Flämtade. Jag lutade mig fram:
“Du är så jävla nära, eller hur?”
“Ja.”
“Då ska du ta det och låsa in det. Tyst. Du får inte bli färdig. Det är min rätt.”
Jag höll honom där. Jag red honom i 30 minuter. Tyst. Hårt. Bytte tempo när han nästan tappade det. Tittade honom i ögonen varje gång han darrade. Och log.
Till slut – när han låg helt stilla, svettig, bönande med ögonen – sa jag:
“Kom nu. Kom för mig. Och bär skammen.”
Han kom med ett skakande ljud. Jag såg det. Han stönade inte – han nästan… bad om ursäkt med kroppen. Jag red honom tills han blev mjuk.
Sen reste jag mig, torkade mig med hans skjorta, drog på mig trosor, klänning.
Han låg där. Tyst.
Jag kastade kondomen i papperskorgen.
“Du får klä på dig om fem minuter. Inte förr.”
Han nickade.
Jag gick mot dörren.
“Ingen tack. Ingen kram. Du vet vad du var för mig i kväll.”
“Ja,” viskade han.
Jag log och stängde dörren bakom mig.
Inte för att det var över.
Utan för att jag hade fått exakt vad jag ville ha.
