För mycket känslor.

Ja, det har varit dött på skrivfronten nu ett tag, det är inte dött mellan oss det är bara att det inte händer något jag kan skriva om.

Han mådde inte bra en period och då vet jag att det bästa för honom är att släppa efter lite grann i några dagar, när han sen mådde lite bättre var det mycket annat som gör att vårat ligger lite lågt.

Jag blir extremt frustrerad när sånt här händer, när han inte är okej för han berättar inte så öppet som jag själv gör så när de första tecknen kommer tror jag att han är missnöjd med något jag gjort men senare visar det sig att han bara inte är ok, jag blir ledsen och aggresiv då jag vill va bra för honom och han då visar det som att jag inte alls är det jag blir så ledsen då och tror att det bästa är att bara avsluta rakt av, först DÅ kommer det fram att han inte mår bra pga annat och då känner jag mig som en stor jävla idiot.

Grejen är att sen när jag vet att han inte mår bra, då blir jag hängig och ledsen, ett av mina stora mål i livet är att han ska må bra, inte bara för hans skull utan även för min egen, när han mår bra och är tillfreds med livet då känner jag allt som oftast detsamma och när han mår dåligt då känner jag mig inte alls okej.

Jag känner mig frustrerad då, som att jag inte räcker till fast än att det inte alls beror på mig men ändå får jag tankar om att jag ställt för höga krav eller att han mår dåligt pga mig och att han inte vill ha det såhär längre.

Jag är i grund och botten en väldigt osäker person, speciellt med honom jag vet att det är helt upp till mig när vi inte ska fortsätta mer eller på vilket sätt saker och ting ska vara ändå är min största rädsla att han ska vara missnöjd och att han vill lämna mig bara att han inte kan pga hur “reglerna” ser ut.

Jag förstår inte min rädsla men den kommer såfort han är tyst för länge, när han inte mår bra eller när han bara pratar om kåthet och inte är speciellt kärleksfull, jag har dock börjat lära mig efter två år att han pratar inte om känslor mer än han absolut måste och bara för han pratar om att han är kåt men inte uttrycker andra känslor betyder det inte att inte andra känslor också finns där men ibland känner jag mig bara som en snuskig fantasi.

Bara för jag är dominant betyder det ju inte att jag inte behöver känna kärlek eller få känna mig älskad.

Jag själv är en väldigt känslosam människa jag uttrycker mina känslor mer än jag borde och ibland blir dom så fel för jag känner för mycket och uttrycker det för fort, det är ofta han varit rädd att jag ska lämna honom även att det inte alls va vad jag menade och då får jag så otroligt dåligt samvete.

Jag är ibland väldigt paranoid som person och ibland ställer det till det med jag är inte speciellt medveten om det jag upplever känner och tror i vissa lägen, så som när jag är helt hundra på att han har extra nycklar till låset och knullar runt, när jag tror han har någon mer på samma sätt, när jag tror han träffar någon bara för han varit tyst längre än vanligt eller när jag inte alls kan få in i huvudet att han faktist visst är på jobbet.

Det är inte att jag inte litar på honom det är att min hjärna ballar ur ibland, jag vet att det gör honom väldigt ledsen när dom här aningarna kommer fram och jag anklagar honom och då får jag dåligt samvete, jag vill egentligen inte skylla ifrån mig men tekniskt sett är det inte mina egna tankar dom är helt baserade på ilska och osäkerhet.

Ibland känns det som vi gör varandra mycket skada eller iaf gör varandra mer ledsna än vad som egentligen är nödvändigt jag hatar det innerligt men allt annat väger upp det, det är bara perioder av skit och allt det som är bra är det så mycket mer av, han gör mig lyckligast i hela världen och jag skulle inte kunna ta ett andetag till om han inte fanns i mitt liv, vi har så otroligt mycket fint mellan oss och när det väl får ta plats igen då kommer det dåliga försvinna och den där underbara bubblande lyckan kärleken och kåtheten kommer komma tillbaka och jag kommer gå och fån le sådär som jag brukar igen !