För bara ett par år sedan klassade jag mig själv som heterosexuell, levde på landet ihop med min dåvarande sambo och vårt nyfödda barn. Vi hade allt det där som folk överlag brukar sträva efter, bra jobb, ordnad ekonomi, två bilar, stor villa med öppen planlösning och en fantastisk terass där vi bjöd vänner och familj på middagar och lekstunder med barnen. Allt var sådär lagom. Så som vi normalsvenskar gärna vill ha det. På ytan såg allt perfekt ut och jag tror även att vi hade bekanta som klassade mitt och barnets pappas förhållande för det optimala förhållandet som andra såg upp till.
Under ytan bubblade och puttrade det av oro. Jag var uttråkad, tagen för given, sexlivet var stort sett utdött och mitt självförtroende i botten. Våra vänner pratade om köksrenoveringar, barnkläder och dieter. Mitt humör var konstant på botten och mitt inre känsloliv avstängt och avtrubbat. Jag kände absolut ingenting. Jag började träna frenetiskt och försökte väl praktiskt taget att springa ifrån mina tankar. Jag sprang som en tok i backintervaller tills blodsmaken tog över i munnen. Mitt sökande efter livets mening tog fart djupt där inne i det avtrubbade känslolivet.
En kväll ihop med mina tjejkompisar som ledde till fruktansvärt mycket champagne, öppnade även pandoras ask. Där stod han, han som kom till att stå för startskottet i mitt uppvaknande. Han tittade mig djupt in i ögonen och log. Han såg mig! Han tände på mig. Han trånade efter mig. Vi pratade halva natten och fnittrade åt våra vänners dumheter. Han försökte kyssa mig. Jag avvisade honom först, för att senare gladeligen smaka på hans läppar, tunga och släppa in hans hand innanför mina trosor.
Morgonen efter hade jag ingen ångest. Jag märkte att jag själv varit kåt för första gången på flera år. Jag kände mig levande… Det största av allt var att jag kände någonting. Under en lång tid hade jag inte känt någonting alls. Jag hade varit död på insidan och nu, nu kände jag passion, lust och åtrå. Han hade öppnat pandoras ask och jag var frigjord.
Som med allt annat med mig tog jag steget fullt ut. Ska jag vara otrogen kan jag lika väl göra det ordentligt. Jag träffade en man på en nattclub helgen därpå. Jag kände honom lite grann från jobbet och tyckte han var charmig och rolig. Framförallt var han tydlig. Vill du följa med mig hem? Taxin går nu….! Där började vår smusslande affär som pågick hela sommaren. Jag körde hem till honom och straffknullade en timme eller två för att sedan åka hem till min fasad på landet och låtsas som ingenting.
När jag ändå höll på som värst passade jag på att starta upp ett konto på VictoriaMilan.se, där träffade jag ytterligare en man. Även han hade fru och barn. Vår flört och vårt sextextande pågick paralellt med de andra affärerna jag hade. De tre männen gav mig massor av uppmärksamhet, spänning och sex. Mannen från VictoriaMilan.se träffade jag på hotell på dagtid. Mannen som öppnat pandoras ask brukade spring ikapp mig i löparspåret och vi tog oss en snabbis i skogen. Mannen från nattclubben träffade jag hemma hos honom på kvällstid. Jag blev en fena på att planera och hitta små tillfällen i mitt hektiska småbarnsförälderschema. Jag hade dessutom en ”Partner in crime”, en god vän som ställde upp som alibi på alla mina upptåg. Visst är det fruktansvärt omoraliskt och hemskt. Mitt största fokus var att vara en så bra mamma för mitt barn som möjligt. Eftersom det var semestertider lyckades jag hitta små stunder på kvällstid. Kanske en timme eller två ca 3 tillfällen i veckan. Resten av tiden var jag fast i min fasad, fast i mitt klister, fast i min ångestfyllda tillvaro.
En bild på mig ifrån vår resa till Tucan Club
Jag visste det inte då, men det dröjde inte länge innan jag förstod vad jag höll på med. Mest kände jag mig bara död på insidan i mitt förhållande och bland mina män var jag levande och blev bekräftad. Någonstans undermedvetet var beslutet redan fattat, förhållandet med pappan till mitt barn var dömt att misslyckas. Det hade tagit mig flera år att inse att hela min personlighet hade blivit som bortspolad. Jag, den person som jag var från början hade fått anpassa sig in i absurdum…hon fanns inte längre kvar. Jag visste att jag hade ett val att göra. Antingen accepterade jag mitt liv i fasaden eller så stretade jag emot och gjorde någonting åt det. Egentligen hade jag redan första kvällen när pandoras ask öppnades gjort mitt val. Jag var verkligen inte medveten på det från första stund, men ju mer jag tänker på saker och ting i efterhand så förstår jag att detta var mitt sätt att försätta mig i så mycket skit, att beslutet var tvunget att göras. Jag behövde separera från mitt låtsasliv på landet, lämna man och göra mitt barn till ett varannan vecka barn. Det var en stor sorg. Jag ville ju verkligen inte hamna där. Det hade varit mitt skräckscenario från första början. Min ambition var ju att leva det där fantastiska sagolivet och leva lycklig med min kärnfamilj. Nu hade jag gjort mig till den hemska egoistiska mamman, som var otrogen och olycklig. Jag hade bara mig själv att skylla. Vi hade försökt att lösa våra bekymmer i förhållandet otaliga gånger. Det ledde till förbättring i ca en vecka för att sedan fortsätta i samma katastrofer igen tills nästa bråk. Och så hade det varit så länge jag kunde minnas.
När hände detta? När råkade jag försvinna från ekvationen? När blev min tillvaro så trasig, tragisk och depressiv?
Självklart blev det en separation. Det fanns ingen ambition att lösa det längre, det hade helt enkelt varit allt för dåligt, allt för länge.
Redan dagen efter att beslutet var fattat kände jag hur livsglädjen började sprida sig i min lilla späda kropp. Jag sörjde givetvis att mitt barn inte skulle ha sina båda föräldrar i samma hem, att han skulle behöva leva sina unga år med föräldrar som inte älskade varandra längre. Att födelsedagar och jular skulle se helt annorlunda ut än vad de hittills gjort. Samtidigt kände jag att den stora klumpen i magen försvann. Jag började se möjligheter med mitt liv. Jag såg styrkan i att klara mig på egna ben som en utmaning. Det var som om en stor tung kedja med 1000 kg lossats om min kropp. Min löpning gick fortare. På mina arbetsdagar fick jag mer gjort. Jag var den glada, käcka, energiska tjej jag en gång varit. Jag kände att jag var en bättre mamma, med mer energi, mer tålamod och jag märkte snabbt på min son att även han mådde bra av att ha en glad mamma.
Pappans upplevelse av separationen ser säkerligen helt annorlunda ut. Det stod klart som en blixt från klar himmel. Vi hade bråkat om samma saker i nästan ett årtionde och nu var kvinnans tålamod slut. Från ingenstans, dök ett krav på separation upp. Klart att det var en jobbig tid för honom.
Under min tid som singel hittade jag på otaliga märkliga dejter. Jag provade att träffa folk online. Jag träffade män via mina vänner. Jag levde ut mitt dejtande och hade spännande aktiviteter för mig varje barnfri vecka. Väldigt underhållande för mina vänner som fick höra den ena sanslösa historien efter den andre. Det var som om singel stod tatuerat i pannan på mig för jag hade män i hasorna konstant. Jag njöt av mitt liv. Jag uppskattade min självständighet. Det där med att vara ensam, var jag ändå sällan. Mina vänner blev min familj och varannan vecka med min son levde jag supermorsalivet fullt ut. Det var lekutflykter, badhuset, mormor och morfar på fika, storbak i köket, inreda det mest fantastiska barnrummet någonsin, nyttiga mellanmål och ekologiska leksaker. Min son hade en energisk och sprudlande mamma varannan vecka. Och den barnfria veckan spenderade jag eftermiddagarna på gymmet, hos vänner, storhandlade, tvättade och dejtade. Mitt liv styrdes inte av andra omständigheter, jag var kapten över mitt liv, i full kontroll och som en stark och självständig kvinna älskade jag livet. Kontrasterna från mitt krasade förhållande med sonens pappa var lagt bakom mig. Framtiden hade bara spännande och intressanta utmaningar. Livet började leka igen.
Ett par kortare flingar med väldigt olika sorters män passerade genom mitt känsloliv. Jag lärde mig saker om mig själv. Plötsligt stod HAN där. Jag var så inställd på att vara singel ett bra tag framöver att jag hann liksom aldrig få upp garden. Plötsligt satt vi där nakna på balkongen och pratade om hur vi ville leva våra liv. Alla spännande möjligheter som livet har att erbjuda. Han berättade om hur han levt ihop med två kvinnor i ett tidigare förhållande. Hur han absolut inte trodde på monogami. Hur swingerslivet kunde upplevas. Sen hade vi fantastiskt sex som fick mig att helt falla ur balans. Han var lugn, trygg, snygg och självsäker. Han beskrev ”det här är jag, take it or leave it”. Han erbjöd någonting som ingen tidigare erbjudit mig. Han lovade inte en massa tomma ord eller löften. Han beskrev sig själv, helt ocensurerat och ärligt. Jag blev nyfiken. Vi fortsatte att umgås, att hänga och för varje stund vi spenderade tillsammans blev jag allt mer fascinerad av honom, jag föll för hans ärlighet, rättframhet och hans avsky att följa normen.
Det sägs att de bästa sakerna i livet är en
kla. Vårt förhållande började enkelt och fortsatte i samma spår. Faktum är att enkelheten i vårt komplicerade förhållande är det jag fortfarande uppskattar allra mest. HAN, mannen klev in i mitt liv med dunder och brak och har sedan första natten tillsammans förändrat hela min världsbild. Jag är inte alls intresserad av att av att leva ett liv som den ensamma, självständiga och starka kvinna jag är. Allt är enklare ihop med Honom. HAN är mannen som får hela min världsbild att fungera. HAN är mannen som får mitt hjärta att bulta hårdare och mitt spännande vardagsliv att klicka. Även om vi inte hade haft ett swingersliv eller ett polyamori förhållande hade han varit mannen för mig. Att våra liv tillsammans är så fartfyllt, fullkomligt och ändå enkelt får mig att veta att det här är rätt. Våra hjärtan är fyllda med kärlek, nyfikenhet och livsglädje.
För ett par år sedan var jag heterosexuell och normal. Jag levde i landet lagom och hade en tjock fasad av allt det där perfekta och fantastiska som man som människa i landet lagom förväntas sträva efter. Jag kastade bort allt det där, för att få tillbaka min puls. Rytmen i mitt hjärta började att slå och takten slog för adrenalin, kärlek och passion. Är det något jag vill lära mitt barn är det att hitta sin egen väg. Att slåss för kärleken. Älska passionerat och att leva varje dag fullständigt i harmoni med sina inre drömmar. Jag vet att jag är en fantastisk mamma, en passionerad sambo och en vis vän. Jag är idag allt annat än lagom. Begreppet ”less is more” är portat hos oss. I min värld är ”more is more” mer sant. Jag är en frisk energisk fläkt, klokare än jag ser ut, djärvare än du kan tänka dig och barnsligt nyfiken på mer.
Vad mer kan man tänka sig av en kvinna som har så många roller;
- Supermamma
- karriärskvinna
- egenföretagare
- Milf
- Bisexuell sambo i polyamori förhållande
- Sexbloggerska
- Modern kvinna
- Storasyster
- Förebild
- Socionom
- Kvinna med hemligt dubbelliv
Kul att du delar med sig av så mycket av dig själv, att “lära känna” personen bakom denna blogg. Du verkar vara en väldigt modig och rätt fram kvinna som nu mer vet vad hon vill ha och tar det. Bra för dig!
Ha en trevlig kväll.
Tack Johan för din feed back. Det gläder mig att du ser de personliga inslagen och dessutom gillar dem. Modig var en positiv beskrivning… något jag tar med mig och suger på den karamellen en stund. Hoppad även du får en fantastisk kväll.
Jag sitter i den situationen du satt i. Men har inte tagit beslutet än.
Men egentligen så är ju allt ifrån början på hans villkor? Hur han inte va monogam, hur han ville ha sitt swingerliv, hur du anpassade dig efter hans sätt att leva, om du inte hade velat leva så, om du hade velat va monogam, tror du han hade stannat hos dig då?
Hej Sandra
Det är en bra fråga du ställer. För mig är det ett enkelt svar. Det är inte bara det faktum att vi träffar andra som binder oss samman. Det finns så mycket mer i vårt förhållande som gör att vi är tillsammans. Hade det bara varit swingersdelen hade vi förmodligen varit KK ett tag, för att sedan rinna ut i sanden. Nu är han verkligen min stora kärlek och trygghet i livet. Vi är ett team i alla delar i livet, inte bara i sängkammaren. 😉
Mina funderingar på swingersklubbar, partnerbyten, flörta och ha affärer har funnits där långt innan jag och min sambo träffades. Dock aldrig tidigare genomfört allt det där med någon. Så om det hade varit så att jag hade velat leva ett monomamt liv ihop med honom hade vi gjort det…Nu vill ju vi inte leva i tvåsamhet, inte leva som “de flesta andra” eftersom vi kan leva på ett annat vis och trivs med det kommer vi givetvis att fortsätta med det.
Hoppas du känner att jag svarat på din fråga.