Jag älskar hur han knullar min röv

Han skrev hora över min röv, och knullade mig samtidigt som jag hade pluggen i röven. Ett tag hade jag plugg, liten vibrator i fittan och Jubel utanpå, jag vet inte hur jag ska förklara hur jävla skönt sex jag har.

Han ville knulla mig i röven först. Så jag gick och rengjorde mig lite på toaletten. Har använt mig av en sån där pryl man sköljer öronen med från apoteket. Assmidigt att spruta in lite vatten med för att rensa ut. Mycket lättare än att hålla på och mecka med duschslangen. Sen brukar jag alltid stoppa in nåt finger eller så, för att kontrollera att det är rent. Det gör analsexet så mycket fräschare och jag behöver inte oroa mig för att det ska ske ”någon olycka”

Har visst varit lite dålig på att hålla röven uppmjukad, för det var så jävla tight att han inte fick in kuken. Jag tog min blå vibrator och förde in den i röven, ståendes på alla fyra. Läste någonstans att det är mycket lättare att föra in saker som vibrerar, så tänkte att det skulle hjälpa till att mjuka upp mig lite. Visst gjorde det det. Efter en liten stund bytte vi ut vibrator mot kuk, och då gled den in mycket lättare. Jag älskar, verkligen älskar hur han knullar min röv. Han får mig att skrika rakt ut i madrassen av stön och njutning. Jag hade ansiktet rakt ner i madrassen där jag precis fontänat ner sängen. Kände lukten av min egen fittsaft samtidigt som jag smekte mig själv och blev knullad gudomligt i röven. Jag kom och kom och kom. Har drog ut kuken och jag fortsatte med vibratorn. Precis när han skulle komma drog han ut vibratorn och körde in kuken, sprutade sin sats i min röv.

Jag kan inte förstå att jag lyckats glömma i perioder hur mycket jag gillar analsex. Den allra första gången kan du få ta del av HÄR

Vi hade snacket, Norrland och jag. Jag frågade honom om vi var tillsammans nu. Idioten svarade; inte än. Han säger att han inte är redo, vilket gjorde mig jätteledsen. Men jag antar att han har rätt i att det är dumt att stressa fram något och att jag så klart ska ge honom den tid han behöver. Egentligen är det nog mest mitt bekräftelsebehov som skriker efter att vi ska sätta en etikett på det. Andra delar säger att det är ingen mening med att stressa in i något. Det jag vill är ju att känna mig trygg i vår relation och att jag förstår att han tycker om mig. Det kan han ju faktiskt visa på andra sätt än att bara säga att vi är tillsammans. Jag ser ju faktiskt hellre att han visar det. Vi har pratat mycket om min osäkerhet, kombinerat med kontrollbehov, och han förstår mig.

Han ska försöka bli lite bättre på att när han vill ha egentid säga ”jag behöver lite tid för mig själv nu, men det betyder INTE att jag tycker mindre om dig för det”. Det kan låta löjligt men i min hjärna så tas saker väldigt personligt, att om någon inte ger en uppmärksamhet så har det med en själv att göra. Kan ju låta oerhört självcentrerat men det är inte det som är meningen. Jag tror själv att det handlar om att om jag mår dåligt eller vill vara för mig själv så är jag tydlig med att uttrycka det just för att personer inte ska uppfatta det som att jag är avig gentemot dem. Eller så är det bara att vi män och kvinnor tänker olika.

Som alla våra småtjafs vi har, egentligen om triviala saker som inte betyder ett skit. För mig får det att ifrågasätta om vi är för olika för att funka ihop, honom berör det inte alls. Han bara fnös när jag sa att vi tjafsar ju hela tiden ”tycker du det här är att tjafsa, babe vi har olika åsikter det här är definitivt inget bråk”. Kanske har han rätt. När ens åsikter går isär är det väl helt logiskt att man blir lite oense om saker. Och ju tryggare man är i sig själv och sin partner desto mer drar man sig inte för att fräsa. Jag har alltid varit jätterädd för att bråka med mina vänner, utav skräck för att de inte ska finnas kvar. Jag antar att det är mycket därifrån saker kommer, att jag överreagerar och gör det till en större grej än vad det är.