under Mina reflektioner, MinaLustar

Nya fenomen kräver nya lösningar. Det är intressant att tänka om och kring det här med att leva i ett polyamoröst förhållande. De vanliga standardmåtten för hur man ska vara och känna i en kärleksrelation gäller ju inte längre då och där.

Jag tror mig veta vad jag känner allt som oftast. Och även om jag inte känner svartsjuka när min man träffar, fantiserar eller flörtar med någon annan, inser jag att det måste ju finnas en gräns där någonstans. Var gränsen exakt finns kan jag bara komma fram till när den känns. Vi kan diskutera och prata om saken, men jag vet ju bara var gränsen går när jag upplever den, och när jag klivit över den och känner den i maggropen.

Var brukar din gräns gå?

Allt som ofta hör man etikdiskussioner på radion eller runt fikabordet. “Om man fantiserar om någon annan, är man otrogen då?” “Jag såg att han skrev med en annan kvinna. Det måste väl klassas som otrohet?” “Jag brukar onanera och tänka på en annan man, är det rätt eller fel?”

Rätt vs. fel.

Ok vs. oacceptabelt.

Trogen vs. otrogen.

Om du någon gång blivit utsatt för sveket vid otrohet, kommer du förmodligen att svara utifrån din upplevelse, och säkert tycker du att gränsen går tidigare än någon som aldrig blivit så hårt sviken.

Om jag varit otrogen, kommit undan med det och anammat en lätt flirtig lätt revolterande livsstil, än om den är i smyg. Kommer min moraliska kompass att tendera dra åt det liberala hållet vad gäller vad gränsen för otrohet upplevs.

Så var går gnänsen för min tolerans? Vad är för mig en het potatis?

Han får gärna flirta.

Han får ligga, kyssa, smeka, uppvakta och leka med en annan kvinna. Men jag vill gärna vara med, eller iaf veta vad som sker och att det sker.

Han får känna känslor för kvinnan.

Kvinnan får känna känslor för honom.

Det har hänt att han träffat någon utan mig. Men när det skedde då jag inte hade kännedom om det, kändes det inte bra att få reda på i efterhand. Så jag antar att en gräns går där.

Alla de ovanstående påståendena fungerar under en klar och tydlig förutsättning. Jag vill känna mig mer flitad, kysst, smekt, tillfredsställd och uppvaktad än den andra kvinnan. Ifall jag får mindre uppmärksamhet av min man än vad affären tar, börjar det genast kännas i maggropen. Det vill säga, om flörtandet på telefonen med den andra kvinnan tar mer fokus än tiden han och jag har ihop och där jag blir hörd, sedd och bekräftad känns det inte bra alls. Inte svartsjuka, men något åt det hållet kanske.

Vi kan ha våra bästa flörtar och heta kärleksaffärer när vi har som starkast kärlekt till varandra. Vi har som bäst sex ihop, efter en het och erotisk helg med en extra krydda. Vi har en stark grundkärlek som vi vårdar. Men vi tar aldrig varandra för givna.

/ Hon i Mina Lustar

Recommended Posts
Comments
  • P
    Svara

    Jag älskar ditt inlägg. Så fint skrivet och det finns så mycket att reflektera över. Håller med om att det är precis som du beskriver. När en upplever att drivkraften har fokus på den andra och en själv bleknar. Det är då det känns.

Kommentera

 

Kontakta oss

Vi är inte här just nu, men fyll i formuläret så återkommer vi snarast

Inte läsbart? Byt text. captcha txt