Min man berättade för mig att han har gjort en observation av kvinnor när han promenerar genom stan. Han har märkt att många kvinnor viker ned blicken så fort de möter någon. Särskilt om de möter honom. En stilig, medelålders, medelklass man.
Jag har tänkt en del på det där. Gjort mina egna observationer och inser att det ligger mycket sanning i det han beskriver.
När jag som kvinna möter en annan kvinna på stan, reagerar kvinnor generellt inte på något särskilt vis. Men när män passerar viker majoriteten av kvinnorna bort blicken, tittar i asfalten, tar upp telefonen, vänder blicken bortåt och tittar istället mot andra sidan vägen.
Sedan började jag fundera kring om jag själv gjorde likadant. Nu är det svårt att vara 100 % självkritisk, då detta är något som jag förmodligen gör helt omedvetet, eftersom jag aldrig tidigare reflekterat kring detta. Men jo, jag gör också så ibland. Särskilt om jag har en dålig dag, eller om jag inte pallar att stanna och prata om…. Hmmm… det händer ju faktiskt inte särskilt ofta att någon stannar mig. Däremot kan jag ibland få en flörtig blinkning, ett leende, en vänlig hälsning, ett hej eller något annat helt ofarligt.
Jag skulle vilja beskriva mig som en relativt medveten kvinna. Jag tänker mycket, reflekterar mycket och ifrågasätter det mesta. Ändå kommer jag på mig själv med att underminera mig själv. Jag undrar vad det är som gör att kvinnor viker bort blicken. Män viker säkert också bort blicken ofta, eller är det ett kvinnligt fenomen?
Det finns ju mängder av kvalificerade gissningar gällande det här. Men om var och en som kan känna igen beskrivningen ger mig ett tips kring vad det skulle kunna handla om?! Det hade varit väldigt spännande.
Själv tror jag att det finns grundläggande psykologi bakom fenomenet. Om vi nu ändå ska utgå från att det överhuvudtaget är så. Kanske har jag helt fel, och det är tillfälligheter som ligger bakom våra observationer. Men om vi ändå utgår från att kvinnor ofta viker bort blicken när de möter en man som kommer promenerande förbi då tror jag att det handlar om psykologi.
Jag har läst att ögonkontakt kan vara provocerande. Inte den där helt vanliga ögonkontakten man har när man beställer mat av en servitör, eller tackar hantverkarna för ett bra genomför arbete. Jag pratar om en ögonkontakt som suger sig fast ett par sekunder längre än vad man skulle vilja kalla för vardagsögonkontakt.
Tydligen signalerar lång ögonkontakt någonting av följande:
- Hot, fara, ilska, utmaning.
Att den ena parten är arg och förbannad och utmanar den andra. Tänk hundars ilskna blickar mot varandra samtidigt som de visar tänderna och morrar. - ”Jag vill ligga med dig”
Att det finns en önskan om att förföra personen. Tänk er en sugande blick från en person på andra sidan baren som stort sett klär av dig med blicken.
Om det nu är så att en lååååååång ögonkontakt signalerar antingen hot eller förförelse, så är det kanske inte så märkligt att många kvinnor viker ner blicken.
Vad tror du?
Lämna gärna en kommentar
När din stiliga, medelålders, medelklassman möter en kvinna som låter blicken hänga kvar de där extra sekunderna. Vad känner han då? – Känner han som jag, så får han en ego-boost som han kan leva på i flera dagar. Minnet av blicken är etsad på näthinnan minst lika länge. Det är möjligen så att detta är ett djuriskt beteende som vi idag inte kan tolka på samma sätt som innan evolutionen befriade oss människor från ap-stadiet. Blicken betyder nog kort och gott: “Du ser ut att ha passande gener. Dig skulle jag kunna tänka mig att fortplanta mig med!”