Detta inlägg är ingen absolut sanning utan våra tankar kring att dela sin partner med andra sexuellt och samhällets normer kring detta
Vi är ett par sedan mer än tio år nu och lever som vilket vanligt förlovat Svenssonpar som helst. Dock med en hemlighet, en hemlighet som vi helst inte skulle vilja bära på… Att vi har sex med andra än bara varandra. Visst har vi några vänner som vet, men det är ju för att de lever samma liv och att det är så vi lärt känna dom. Men vi kan inte förstå varför detta stigma kring swingerslivet finns över huvud taget. Borde inte det vara det som är normen?! Vi saknar att kunna få skryta eller tipsa om sexupplevelser för våra vänner, om vad vi upplevt på semestern eller i helgen på samma sätt som folk gör om resan till Rom eller Thailand. För oss är ju det friare sexlivet det mest naturliga.
Vi tror nog egentligen att alla som går på denna jord, vill ha sex med andra än bara sin partner. Detta betyder inte på något vis att man inte älskar sin partner eller att man inte tycker den personen är tillräckligt bra i sängen. Det handlar snarare om att bara för att bara för att man har en favoriträtt som är grillad entrecote, så betyder inte det att det är det enda man vill äta varje dag i resten av sitt liv.
Vill man smaka något mer, inte för att det är bättre men för att variationen berikar, så varför inte? Ibland smakar den där grillade entrecoten rent av bättre bara för att man ätit något annat och allra bäst smakar den kanske när man får bjuda någon annan på den och får skryta lite om den där grillade entrecoten.
Vi tror att sex är precis så! Vi lever efter normer som har sitt ursprung i religionen och religionen har haft som syfte att kontrollera mänskorna som lever i den. Enklaste sättet att få mänskorna att tygla sig efter religionens normer har varit att skuldbelägga de som avviker. Detta har gjort att mänskor har blivit rädda för att göra det de egentligen vill och vad deras lust önskar. För att kunna avhålla sig från det man egentligen önskar så sätter man upp mentala spärrar och förbud, som kan lyda ”Varför gör dom inte bara slut när de egentligen vill ha sex med någon annan” eller ”vill man ha sex med andra så är ju det ett tecken på att man inte älskar varandra”.
I slutänden är det nog rädslan som får många att inte ta steget att leva ut sin lust. Rädslan för vad en partner och samhället ska tycka om man berättar om sin lust, trots att många troligen bär på samma lust. Eller att man är fostrad till en osäkerhet (skrämselpropaganda) att ”ni kommer aldrig kunna känna likadant för varandra efter det utan ni kommer bara bli svartsjuka, bråka och sedan gör slut, tycker ni verkligen att det är värt det?” Alla ni som läser detta har ju googlat trekant, gruppsex och swinger mer än en gång och mött just dessa texterna, både i forum, artiklar och ”hjälpspalter”. Det är just detta som vi också tror är ett arv från religion att man har gjort människor rädda för det som finns utanför tvåsamheten. Det skapar en osäkerhet.
Och osäkerhet på sig själv och sin partner slutar ofta med svartsjuka och så blir plötsligt profetian självuppfyllande. Har man full tilltro på sig själv och sin partner så finns inte svartsjuka, åtminstone bör inte svartsjukan vara ett hot eller problem för relationen. Men i en sund relation finns alltid en liten gnutta osäkerhet om man inte tar varandra för givet. Detta gör att man söker en bekräftelse att hos varandra att allt är okej. Är man medveten om det så är ju inte den lilla osäkerheten ett problem utan en tillgång. Och då finns det ju inga hinder för att man inte ska kunna låta sin partner njuta av mer än bara en själv.
Betyder detta att alla bara kan slänga sig in i swingersvärden eftersom det är det alla vill om de vågar erkänna det för sig själva? Nej, vi tror inte det. Man behöver vänja sig vid tanken och avgiftas från samhällsnormen. Att bygga upp tilliten och den egna självkänslan i det man lärt sig är fel, tar tid även om det går snabbare för vissa. För att hantera osäkerheten som naturligt finns där och förhindra den från att bli svartsjuka, så måste man prata med varandra. Det skapar tillit. Vi är ju inte själva fullfjädrade swinger än utan håller oss än så länge till soft swap och trekanter med tjejer. Vi tycker inte det är fel med full swap och vi är överens om att det är något vi båda tror är underbart när man är bekväm med det. Men vi är inte där än och det är inte säkert att vi kommer komma dit. Varför? Därför att vi inte vet om vi vågar lita på vår egen förmåga än att hantera vår osäkerhet och förhindra den att övergå till svartsjuka. Detta trots att vi njuter av att få se varandra njuta. Här kan vi bara konstatera att tjejen kommit längre på sin resa än jag, mannen.
Detta trots att mannen är den som i övrigt har bäst självkänsla. Tjejen är okej med att se mannen sätta på en annan tjej och kan njuta av det så länge som hon är delaktig. Mannen njuter av att få se tjejen med andra tjejer och är okej med att tjejen har oralsex med killar men känner en osäkerhet kring sina känslor att få se tjejen bli tagen av en kille. Detta trots att förnuftet säger att det ska vara okej. Detta har inte varit ett problem för tjejen då hon har ett stort behov av att känna tillit till mannen som ska ta henne och den tilliten finns oftast inte vid ytliga kontakter som på swingersklubb. Så därför har hon heller inte velat bli tagen av andra även om lusten av det har funnits. Självklart är detta något jag jobbar med för att hitta rätt i min osäkerhet och i stället finna lusten. För vem vill inte se sin partner bli knullad om man kan göra det utan svartsjuka? Det är ju som att se porrfilm med sin absoluta favoritskådespelare och dessutom vet man att man skämmer bort sin älskade med något hon njuter av.
Den sista tiden kan jag ärligt säga att jag inte bara förlikat mig med tanken utan att den till och med gör mig kåt och det är inte ovanligt att jag till och med slår på porr med MMF, när jag tittar på porr själv (något jag aldrig tittade på tidigare) eller fantisera om att se min sambo ta emot en annan mans kuk. Där med inte sagt att jag är redo för det irl, men dörren står definitivt på glänt. Med rätt par och rätt stämning så vem vet..? Infinner sig lusten, varför inte?
Jag gillar hur Ni tänker! Nu måste jag bara få med min man på tåget… nåra tips?
Tack så mycket för din kommentar Ronja! Ja du, den stora frågan är nog på om han verkligen vill, för om han inte vill så bör man nog aldrig försöka övertala någon. Men om han också har lusten så men inte känner sig redo så kanske det är mer kommunikation som krävs för att han ska känna sig redo att ta steget. Så prata mycket med varandra eller kanske skriv en varsin lista på saker ni öskar få ut av det och saker ni inte vill och jämför dom för att skapa regler som gör att båda känner sig trygga och komfortabla.
Kanske kan ni gå på swingersklubb första gången och bestämma att ni enbart ska vara med varandra för att känna efter om det känns bra eller jobbigt.
Oavsett, övertala aldrig! Kommunicera mera, för om ni inte klara av att prata om det så kommer det förmodligen inte sluta bra om ni kastar er in i det. Men det är vad vi tro och vi är inga experter utan snarare nybörjare ;P Det går alltid bra att mejla oss om så önskas.
Great, i like it!