Ibland har jag bollat med tanken; tänk om jag helt plötsligt inte kommer ha något mer att skriva? vad gör jag den dagen som jag nu bestämmer mig för att vara med mannen i mitt liv, blir en gravid surkärring som vägrar att ligga och glömmer bort allt vad sex heter?
vet inte varför jag oroar mig, för hur jag än försöker få balans och lugn och harmoni i livet så är det alltid saker som dyker upp, justerar, ändrar. om inte annat bara blir en bra historia.
alla de där männen, jag fattar inte, när man väl slutar jaga dem, det är då de dyker upp. kommer tillbaka och vill ha med en att göra. Tvångsägarn messade från ingenstans och sa att han skulle vara utanför min dörr om tio minuter i går kväll, jag fick tacka för erbjudandet men sa att jag dejtar någon exklusivt. han sa att det var en
halvårskillen pockar på mitt fokus på jobbet idag och vill komma och spänna på och fast mig, han har buntband i bilen….
men, hur som helst, åter till det där att jag vet inte varför jag oroar mig, för ibland kan jag ha sådan tur att någon annan vill säga sitt. i går kväll så var det ingen mindre än Narcissisten som hörde av sig igen. han tyckte gott jag kunde posta upp en sak han skrivit till mig, för att bidra med lite dynamik till min blogg, som han själv sa. det och att jag skulle suga kuk, så klart. inte för att det knappast försvagar mina misstankar om att han är narcissist, eller att det lär förminska hans redan stora ego. men självklart ska jag låta han få säga sitt. Han är nästan, bara nästan, lika skarp på att skriva som jag.
Hon var en helt annan tjej.
Hon var en helt annan tjej. Den jag skulle träffa var ju en hora. En som tillät allt. Gör vad du vill med mig jag lyder. Jag var som förstummad. Nu satt hon framför mig. Liten, söt och trevlig. Hon var smart och snygg och rolig. Lätt sminkad och en liten klänning. Varför hade hon beskrivit sig själv på det sättet? Det var nog mig det var fel på. Jag som inte förstod. Jag som trodde att det var något helt annat. I så fall. Varför hade jag gått med på att träffa henne? Om hon nu var trasig. Var det sådan jag var? En sådan som utnyttjar trasiga människor. Trasiga tjejer. Tankarna snurrade i huvudet. Är det mig det är fel på. Borde jag söka hjälp? Gör något. Hon log och var charmig. Plötsligt ville jag inte göra det jag sagt till henne. Hon som hade frågat mig bara timmar innan om jag var sadist. Om jag gillade att göra andra illa? Jag hade gett ett halvhjärtat svar. Jo visst, visst är jag sådan. För att det var ju vad hon ville höra. Hon var ju sådan. Hon älskade ju sånt. Men det var inte den tjejen jag träffade. Och gud vet att det inte är sådan jag är.
Resten är historia. Historia för att märka ord. Jag blev den där historien. Det där blogginlägget. Jag blev narcissisten. Den självupptagna, självälskande killen. Fan. Hade jag inte kunnat vara han med kavajen? Eller han med kostymen. Han med frisyren som skådisen i filmen hon aldrig sett. Hade låtit så mycket bättre. Men nej. Nu är jag ju där igen. Narcisssist. Bryr mig om titlar och vad andra kallar mig för. Vad andra tar mig för. Helt idiotiskt. Hon gav mig till och med tips på en bra teurapet. Du borde gå dit. Du har ju problem. Gör det bara. Jag svarade på något spydigt sätt, väl medveten om att det skulle kunna komma att citeras i hennes nästa inlägg. För vad visste hon om mig? Hon hade inte en aning. Men det gick snabbt att döma och för det klandrar jag henne inte. Jag var ju en labil jävel som hade, liksom hon, utgett mig för att vara någon annan. Sadisten. Shit. Vad vet jag och sådant? Inte ett smack för att vara specifik.
Jag vet inte vad jag lärt mig av detta. Förmodligen inte mycket. Men en sak har jag lärt mig av livet. Det är inte hur man blir rik, får tvättbräda eller träffar sin livs kärlek. Tyvärr. Det vet jag inte. Det är att ibland måste man sträcka upp sina händer i luften. Titta mot himmel, ta ett djupt andetag och säga, fuck it. Jag gjorde så bra jag kunde. Efter min förmåga. Efter det jag hade. Och om denna historia slutar här så är jag ändå glad och lycklig över att den en gång började. För numera vet lilla kaos att hon är en underbar tjej som har ett otroligt värde och som kan få precis vad hon vill. Det, mina vänner. Det betyder mer för mig än bekräftelsen att få sex vid första träffen. Eller. Att få ta skit från hennes inlägg. Det gör mig bara glad när utgången blev som den blev.
För. Lilla Kaos. Hon är inte en tjej som man kan behandla hur som helst. Hon må tycka om att svänga sig med ord som hora, slampa och slyna. Men i själva verket är det en prinsessa som förtjänar all respekt som finns. Det är inte en tjej man ska utnyttja och lämna. Det är en tjej som man ska bli hänförd av. Förälskad i. Och framför allt. Respektera.
Det som gör mig mest förbannad med hans inlägg är att om han hade brytt sig ett jävla skit om vad jag tyckte, och faktiskt menade allt det där han skrev. då hade det inte varit något jävla blogginlägg han skrivit, då hade det varit ett uppriktigt telefonsamtal oss två emellan.
Men jag låter det vara där, han har ju helt klart visat att han är the good guy
