VARNING – DETTA INLÄGG INNEHÅLLER INGEN SOM HELST EROTIK!
Jag har sedan rätt långt tillbaka haft problem med hemorrojder och de senaste månaderna har det varit väldigt blodigt så jag bokade en tid hos doktorn för att kolla upp allt.
Väl där togs det blodprov och andra prover. Efter ca 2v ringde de från kliniken “Hejsan, skulle du kunna komma hit och lämna ett nytt blodprov, vi har visst råkat tappa bort det andra” redan här började jag ana ugglor i mossen….. Men jag åkte och lämnade ett nytt blodprov och efter 10 dagar ringer doktorn upp
“Hejsan! Dina blodvärden har försämrats och vi skulle vilja kolla upp detta”
Eftersom min Far nyligen gick bort i tarmcancer, något jag nämnt för doktorn, så rekommenderade han en koloskopi för att “utesluta att blodvärdena beror på något annat än hemorrojderna”. Gissa om tankarna börjar snurra här, givetvis gör jag misstaget att Googla och får inga som helst positiva resultat när jag ser “Cancer, bla bla bla, dödligt, bla bla bla” och nu börjar jag bli orolig på riktigt.
För Er som inte vet vad en koloskopi innebär så för doktorn kort och gott upp en slang med en kamera på en METER in i din tjocktarm.
När doktorn sagt sin rekommendation så stannade världen lite upp för mig och jag hörde mig själv säga “jahaaaaaa…. ja, jag antar vi får göra det då.” fast jag var helt vettskrämd insåg jag att ja, det behöver nog göras.
Efter ytterligare en vecka ringde så kirurgen upp “hej, vi har fått en avbokning och eftersom du står på en prioriterad lista (!!!!) så kan du få komma redan om 10 dagar, hur låter det?” Ja, det var bara att köpa läget och ta den tiden. Klumpen i magen var nu stor, fy fan vad jag inte såg fram emot detta. Samtidigt som skammen kom krypande. Av någon anledning kändes det så fruktansvärt skamfullt att ha problem just där, i baken, rumpan, röven… inget jag vill ha någon inblandad i.
Jag bestämde mig där och då för att inte säga något till min fru, hon är hyperkänslig och hade bara oroat sig och eftersom det inte var ngn direkt fara för att något annat än hemorrojder skulle vara anledningen till mina blodvärden (den absolut vanligaste anledningen till låga blodvärden hos män är just hemorrojder.) så tyckte jag att jag kunde bespara henne oron.
När jag fick hem instruktionerna för dagarna innan koloskopin stod det däremot klart att jag inte skulle kunna mörka det hela i oändlighet. Man ska nämligen endast dricka flytande föda 2dgr innan undersökningen och det sista dygnet endast klara drycker (sportdryck, buljong etc). Jag bestämde mig då att berätta dagen innan undersökningen och jag bad även om att få lösa detta helt utan inblandning eftersom jag skämdes så oerhört över åkomman och jag ville verkligen inte blanda in henne. Hade det varit så att koloskopin hade visat på att något faktiskt var fel så hade jag givetvis berättat detta och sedan hade vi gemensamt fått komma på en väg framåt. Men nu var det faktiskt endast en undersökning för att utesluta andra anledningar.
Precis som jag trodde oroade hon sig nåt så fruktansvärt dagen innan undersökningen och insisterade på att köra mig och hämta mig efter undersökningen. Något jag var extremt tydlig med att jag inte ville, jag ville verkligen lösa detta på egen hand, utan inblandning, skammen var verkligen total och jag ville inte ha henne delaktig i detta överhuvudtaget. Jag ville få det avklarat och sedan glömma det, förutsatt att inget konstigt upptäcktes (cancer eller liknande).
På undersökningsdagen stod min fru i dörren och insisterade återigen på att köra/ hämta och jag var återigen väldigt tydlig med att det aldrig skulle hända.
Jag tog cykeln till sjukhuset, blev inskriven och blev erbjuden både lugnande och smärtstillande “men då kan du inte köra bil på 24h” eftersom jag hade en dag full med bilkörning och barns aktiviteter så tackade jag nej till detta och tänkte att jag löser det utan bedövning/ lugnande.
Efter det skulle doktorn gå igenom processen men jag sa till honom att jag inte ville veta några detaljer utan att vi bara skulle få det överstökat, jag visste att en slang skulle upp en meter i rumpan, det räckte liksom.
Sagt och gjort, undersökningen påbörjades och för er som aldrig gjort en koloskopi kan jag meddela att det är det mest obehagliga jag varit med om, det gjorde inte jätteont (förutom när tarmen böjder sig, se bild, där gjorde det djävulskt ont) men obehaget, man kan känna hur något rör sig i magen, det är som att ha en alien eller orm i magen, vidrigt. Ljuden som kom ur mig under den här undersökningen är inget jag är stolt över, varje uns av värdighet var borta, jag var bara ett köttstycke med en slang i rumpan som lät. Helt totalt utlämnad.
Undersökningen visade att inga problem fanns i min tarm, allt var grönt, jag skickade SMS till min fru om detta.
Det hela tog 34min, ja, jag tog tiden, och efteråt ville sköterskan o doktorn prata om en massa, jag var så skamsen att jag inte ens orkade titta dom i ögonen utan bara sa “kan jag gå nu, är vi klara?” när de sa ja så tackade jag gick jag rakt ut och klädde på mig och gick därifrån.
jag lovar att jag aldrig skulle känna igen dom, om dom så stod bredvid mig, så mkt har jag förträngt hela händelsen.
När jag kommer ut har min fru hängt en påse med mat på mtt cykelstyre och en lapp om att hon sitter på parkeringen och väntar.
Jag blev helt vansinnig, jag hade klart och tydligt sagt att jag ville vara ifred, jag ville lösa detta själv, jag ville inte ha henne inblandad. Men hon hade inte lyssnat på vad jag behövde alls upplevde jag där och då och jag tappade det helt. Jag var så arg så arg…. varför lyssnade hon inte på mig när jag var så tydlig?
Hon kände ett behov av att vara inblandad och att hjälpa till, vilket är väldigt fint, men jag ville verkligen inte ha ngn hjälp, jag hade en plan som jag ville följa och det hade jag gjort.
Detta handlade i detta läget om MIG och min kropp och jag ansåg (och anser) att hennes behov av att hjälpa och vara delaktig var underordnade min önskan att få bli lämnad ifred. Detta förutsatt att inget konstigt dykt upp under undersökningen såklart.
Jag tog cykeln, cyklade ut i skogen bredvid sjukhuset och satte mig och grät en skvätt. Jag insåg även att jag har en mycket bättre förståelse för hur offer för sexuella övergrepp känner sig. Jag påstår inte att jag blev utsatt för ett sexuellt övergrepp men om man objektivt ser på situationen så hände följande:
Jag ville INTE ha en slang en meter upp i anus.
Jag blev “tvingad” att gå med på det ändå, trots att jag inte ville.
Någon utförde ingreppet trots att jag egentligen verkligen inte ville.
Återigen påstår jag inte att jag blev utsatt för ettt övergrepp men det var en situation som jag själv inte kunde kontrollera alls så jag vill ändå hävda att parametrarna fanns där även om det var med mitt påtvingade samtycke.
När jag sedan hade gråtit klart hoppade jag upp på cykeln, bestämde mig för att glömma att den här koloskopin någonsin hade hänt och körde till jobbet som vanligt.
Jag hoppas innerligt att även min underbara fru kan glömma att det har hänt och att hon förstår varför jag reagerade som jag gjorde.
