LUST – visst är det underbart?

Mina vänner är helt fantastiska. De är sådär galet tjejijga och älskar att prata skvaller, snusk, sex, män, relationer och har massor av humor. Ikväll hade vi en sådan där fantastisk kväll ihop tjejerna och jag. Vi fixade med våra naglar, pratade om smink, snygga underkläder och favoritsex. Vi drack vin, åt choklad och bara njöt av att umgås. Konstigare behöver det inte vara. Helt underbart att kunna dela med sig av det mest privata men ändå känna sig bekväm, trygg och älskad. Jag har kunnat dela med mig av mina märkligaste böjelser med dem och de tycker bara att det är helt underbart, spännande och roligt. Ingen är dömande. Alla har vi våra fel och brister. Alla har vi våra böjelser.

Jag inser att jag är så otroligt lyckligt lottad som har så många makalöst öppensinnade personer omkring mig. Som förstår, lyssnar och motiverar. För även om vi, min man och jag, hittar på många äventyr är det klart svårt ibland. Vi stöter ju på bekymmer precis som alla andra. Mina tjejkompisar kan förstå, för de har varit med hela vägen. De är sanslöst bra.

De känner dock inte till den här bloggen. De vet att jag skriver, men inte om vad, och var.

På det senaste året har jag insett att lust är ett så brett ämne. Vi kvinnor, speciellt, är så komplexa. Allt hänger samman som ett trassligt garnnystan. Vi kan ena stunden tänka på tvätthögen, grannarnas felparkerade bil och plötsligt kommer vi att tänka på att dildon kanske skulle användas nån gång under dagen. Allt hänger ihop på ett märkligt vis. När allt annat i livet flyter på smärtfritt så funkar lusten ganska bra. Men om det skulle vara lite för mycket på jobbet, eller öm i kroppen, kanske att man sovit dåligt ett par nätter… då är lusten det första som försvinner.

För mig kan det vara svårt, ja näst intill omöjligt, att tvinga fram lusten. Jag har provat med “kvinnlig viagra” provat avslappningsövningar mm… men det finns ingen enkel lösning för att hitta tillbaka till lusten. Jag är ju inte man… men kan tänka mig att detsamma kan hända er. Problem med erektion när livet serverar som mest trassligheter.

Lust är många gånger det som driver oss till att åstadkomma de mest fantastiska saker. Vi kan få lust för att förverkliga fantasier och erotiska drömmar, eller så får vi lust för att bara titta på film i ensamhet. Lust är som ett litet djur som lever inom oss själva. Djuret behöver matas för att känna lust för glädje, motioneras för att ha lust att orka med, underhållas för att få lust för lust. Utan att underhålla det lilla djuret försvinner lusten. Lite som kondition, det är färskvara som ingen annan kan hålla den levande. Tränar man hårt, äter rätt, sover rätt, kramas mycket och underhåller kärleken till varandra kommer lusten som ett litet brev på posten och förgyller vår tillvaro.

Ibland får jag höra från mina väninnors väninnor att de helt enkelt tröttnat på sex. Det händer så sällan att det är lika bra att de lägger ner eländet. För efter varje gång de haft sex, känner de en stor ledsamhet över att det ska dröja så länge tills nästa gång. Lusten finns där, åtrån finns där, men känslan är inte besvarad av partnern. Han/hon tycker att det räcker sådär en gång i kvartalet. Men hon trånar efter mer, mycket mer, oftare och intensivare. Lusten är så vaken att det gör ont. Den äter upp en innifrån och pockar på sin uppmärksamhet i tid och otid. Mina kära kollegor som befinner sig i klimakteriet kan intyga att de ser sexobjekt överallt. De ser potentiella hunkar i varenda stackars man… på bussen, i kassan på ica, på väg till kaffeapparaten på jobbet, ja precis överallt! Kvinnor i klimakteriet är tydligen helt sextokiga demoner som aldrig kan få nog.

Män peakar tydligen i sin sexuallust, och libido i tjugoårsåldern. Kvinnors lust ökar bara med åldern. (har jag hört) Lust är någonting så vackert. Fragilt och ömtåligt. Det är så lite som behövs för att krossa lusten. Varför kan vi inte bara vårda den och lyfta upp den som någonting fantastiskt och fint. För när den väl börjar tryta, är det svårt att väcka den till liv. Allt bör vara väl balanserat för att maskineriet ska fungera felfritt.

Jag antar att jag önskar att alla skulle ha så fantastiska vänner som jag har. Dessutom är min man den mest fantastiska och underbara man som jag någonsin haft äran att träffa. Jag är så lycklligt lottad som har så många personer som öppenhärtligt och välvilligt ser på det okonventionella och tar emot det med öppna armar. De stöttar och glädjs över det som gör mig glad. Även om jag, precis som alla andra, även har svårigheter ibland. Är ledsen ibland, och hysteriskt lycklig ibland. Mina vänner är stöttande. Jag önskar att min väninnans, väninna kunde se det här inlägget och stå upp för sin lust. Varför ska hon behöva skämmas för sin lust och libido, den är stark och den är vacker. Om hon har ett större behov av sex än vad hennes man har så borde det finnas andra lösningar än att även hon ska behöva leva i ett asexuellt förhållande… med sex endast en gång vart tredje skottår. Varför ska hon inte få leva ut sin lust, för att han inte orkar?

Mer kärlek och respekt för varandra.

Mer tid för omtanke och lust

Mer tid för öppenhet.

Kärlek till er

/ Mina Lustar