In Bilder på oss, Inlägg, Mina reflektioner, Nyheter
DSC_0002

Denna bilden tog min kära sambo i smyg på mig & flickvännen när vi låg och sov, morgonpigg som han är…

Det väcker mycket känslor att vara kär i två. Jag förstår det… Jag kan inte påstå att jag själv rett ut alla delar i det hela själv. Detta var ju inte direkt vad jag tänkte mig skulle hända… I min värld fanns ingen tanke på att vara kär i två. I mitt huvud var allt rent sexuellt. Sen råkade det bara bli såhär.

 

Ibland försöker jag sätta ord på mina känslor. Att förklara hur det går ihop. Visst är allt relativt nytt än. Min väg och mina val är absolut inte den rätta vägen för alla! Jag vet att det finns mycket upprörande åsikter i det hela.

Men låt mig då få försöka förklara hur jag känner. Hur vi har det. Hur jag resonerar…

 

Det hela började av en slump

Vi var ute efter en sexuell relation med en extra kvinna. Att ha härliga trekanter med. Någon att träffa och gå på swingersklubb med, eller bara träffas ibland för extra krydda i sexlivet. Någon som vi båda tänder på och uppskattar lika mycket på personligt plan som utseendemässigt. Det visade sig vara svårt att hitta en sådan kvinna. (Suprise!) Det finns många män som är intresserade av att vara med på trekanter, inte lika många tjejer. Eftersom min sambo inte är bisexuell, men jag tydligen är det, blev en extra tjej det naturliga valet för oss.

 

Vi träffade henne först online. Pratade lite över telefon för att få bekräftat att hon verkligen var den hon utgav sig att vara.. Ni kommer bli förvånade över hur många killar det är som försöker fejka att de är tjejer! (Morr) Vi träffade henne på neutral plats, i lobbyn på ett hotell ett par städer bort. Redan när hon dök upp i dörröppningen visste jag att det var hon. Det var värt all väntan. Wow vilken utstrålning.

 

Tanken var att vi mest skulle ha kul. Vi får väl se vart allt leder. Det fanns liksom ingen tanke på att vi alla tre ett par veckor senare skulle falla pladask för varandra. Det fanns en koppling redan från börja. Med henne känner jag mig lugn. Hon är harmonisk, vacker och precis lika kinky som vi. En perfekt match.

 

känslorna växte sig starkare

Helt plötsligt verkade det som om den där erotiska vänskapsrelationen råkat växa sig till kärlek. Alla tre fnittrade runt som nykära små fjortisar och hade svårt att få någonting vettigt gjort alls.

 

Jag ställdes inför frågan om man kan vara kär i flera. Det enda jag har att jämföra med är den där tanken man får som barn om ens föräldrar älskar ett syskon mer än ett annat?! Det är självklart att en förälder kan älska alla sina barn massor. Alla barnen får en gigantisk mängd kärlek och  alla på olika vis, men aldrig en mer än en annan. Självklart kan man älska många!!! Den formen av grundkärlek tar aldrig slut. När familjen växter, växer även kärleken till ens familj. Det är inte så att man älskar sitt första barn mindre när det andra barnet föds. Det kommer bara till fler personer att älska.

På samma vis blir inte kärleken till min sambo mindre för att jag känner känslor för ytterligare en person. Vår kärlek lever dock i en ständig symbios i allt annat som vi älskar, personer, flickvänner, pojkvänner, vänner, familjemedlemmar, aktiviteter, fritidsintressen m.fl.. Delad kärlek är dubbel kärlek. Älska mer. Älska livet. Världen mår bra av mer kärlek. Mer kärlek till folket!!!

 

Jag kan bara tala för mig själv

 

9

Jag blir tagen bakifrån av min sambo.

Jag kan inte förklara för hur min sambo känner. Mina känslor utgår helt och hållet från mig själv. Hur han känner får han försöka förklara på egen hand. Att vara kär i en livskamrat är en form av kärlek. Den är grunden i ens tillvaro. Man kan ha en dålig dag ibland. Vara oense om saker och ting och reda ut det. Det är en grundläggande kärlek som inte rubbas lätt. Den genomsyrar allt jag gör. Han är delaktig i mitt liv jämt. Han presenteras för kollegor, är medräknad på middagar. Vi viker tvätt ihop och det är hans axel jag gråter på efter en hemsk dag på jobbet. Vi planerar ett liv ihop och bygger ett hem tillsammans. Han är min klippa. Min bas. Han är även den sexiga och den tillitsfulla. Jag vet var jag har honom, för det mesta). Han är min stora kärlek i livet och utmanar mitt känsloliv ständigt.

 

Hon…

 

Hon är erotisk, sensuell, glamorös och alldeles extra ordinär. Hon är inte vardag. Hon är ett komplement och en trygg beståndsdel i mitt utforskande. Hon, vet jag inte alls var jag har henne, men hon är spännande. Hon är emotionell och kvinnlig. Kurvig och som en skön låt på ett pulserande dansgolv. Jag njuter så länge klubben är öppen, eftresom jag inte alls vet hur länge det varar. Hon får mitt hjärta att bulta i takt till den där sköna låten. Skönt gung och bra magkänsla.

Dock kan hon inte presenteras för kollegor eller bli vardag med tvättvikning. Hon är där en chatkonvensation bort.

 

Allt är fortfarande nytt och spännande

Vårt utforskande är fortfarande precis i början av en relation och vi är nykära. Det har inte varit några större fnurror på tråden. Den det finns själklart orosmoment. Jag gillar inte att leva i ovisshet. Jag vill veta allt för att känna lugn. Än har vi inte träffats så mycket att vi har talat om vilka gränser som finns. Hur reagerar vi när hon träffar någon ny? Eller om jag vill träffa nån mer man? Hur reagerar vi tillsammans på klubb? Det finns mycket delar som fortfarande inte talats igenom, och som saknar svar.

 

Vi är alla nya i det här. Det finns inga rätt och fel. Vi försöker att hitta vår egna vägar. Så länge alla mår bra och är lyckliga bör det inte finnas några hinder för vår relation. Dock vet vi inte allt om varandra.

 

Vi trevar försiktigt fram och utforskar tillsammans.

 

Hoppas ni har en djupare förståelse

 

/ Mina Lustar

Vad är dina åsikter om polyamori? Det skulle vara jätteskoj att veta! Kommentera gärna nedan.

Tidigare inlägg
Showing 3 comments
  • Erik
    Svara

    Hej!
    Jag tycker verkligen att du skriver och förklarar tankar som kan uppstå kring detta väldigt väl.
    Dock ser jag inte problemet (utöver samhällets tabubelagda skit) att presentera henne som din flickvän för vänner och kollegor.
    Kram.

  • Rasmus
    Svara

    Jättefint skrivet och bra förklarat.
    jag är själv polyamorös sedan ett år tillbaka.

    Jag snubblade över det här bloggiblägget via en väns Facebook och kände att det var intressant att se vad andra säger om det.

    Som sagt, relativt ny som poly men jag trivs bra men vet inte hur jag tänkt komma ut till familjen om det.
    Det slumpade sig så att för bara några månader sedan började jag prata med en person på nätet som redan där väckte mitt intresse och även lite känslor. Han är också poly och har sedan tidigare 2 pojkvänner som vet om varandra och som kommer få reda på mig i sinom tid, när/om vi också blir partners. Vi har ännu inte träffats mer än en kort stund, för bara några dagar sedan, när han väntade på ett tåg på väg hem från en av pojkvännerna och han var jättemysig.

    Men 2 månader innan själva träffen hände så träffade jag en tjej i en stad, en timme från där jag bor. Det hela började med ett facebookevent som vi båda valt att infinna oss på och det slutade med att vi spenderade hela helgen + mån-tis tillsammans och har setts varje ledig helg sedan dess.
    vi pratade väldigt öppet om hur vi såg oss själva i relationer och vilken typ av relation vi sökte hos andra. Hon var/tror sig vara och vill känna på poly/relationsanarki och det har hittills fungerat bra. Hon fick självklart veta att jag är poly och har den här pojken från nätet som ännu inte blivit något uttalat pga att vi inte spenderat tid tillsammans men ska göra det nu under hans sommarlov.
    Vi har pratat mycket om honom och tråkigt nog tror/känner hon att hon inte vill spendera tid med honom. Men vill man inte så vill man inte och hon skall inte heller tvingas till det.

    Och som du skrev, hur förklarar man sina känslor om dem olika partners man har?
    Mina känslor till henne är likt det du skriver om honom, mer stabila, trygga, basen. Även fast vi inte valt att kalla oss pojk/flickvän eller ens titulera oss så är det en stor trygghet mellan oss och som jag känner väldigt starkt.

    Känslorna för pojken från nätet är nya, spännande, äventyrliga och vi retas med varandra på ett kärleksfullt sätt.

    Jag tycker att denna tabubelagda typ av relation är så mycket finare då man inte på något sätt låser in den man tycker om.

    Det vore trevligt och kul att få höra mer av dina/era tankar kring detta och dela lite erfarenheter.
    Så känner ni för det så berätta gärna hur man kan få tag i just er.

  • Andreas
    Svara

    Jag tror att känslan av att älska fler är mer utbredd än vad man kan tro i vårt avlånga land. Jag har en fru som är bisexuell och öppen med det, jag behöver kanske inte tillägga att det inte ses med blida ögon av närstående när hon pratar om sina känslor.
    Vi har båda två blivit totalt förälskade i en vännina till frun, men hur talar man om för väninnan att vi faktiskt skulle vilja vara mer än bara vänner. Frun och jag har prövat att flörta lite med henne men tror att responsen enbart är på ”skoj”. Det blir heller inte enklare av att väninnan har en sambo som förmodligen inte skulle bli så glad över att hon hade sex med oss. Dessutom eftersom samhället ser ut som det gör idag är det ett tufft beslut att bekänna att vi två är kära i henne och skulle vilja att hon var med oss öppet så att alla ser att vi älskar varandra om hon skulle hysa samma känslor för oss som vi gör för henne.

Kommentera

 
Kontakta oss

Vi är inte här just nu, men fyll i formuläret så återkommer vi snarast

Not readable? Change text.